Här ska jag sjunga!

Villervalla

"Då man är på erasmus ska man festa hela tiden, och studera lite mellan varven". Öh, varför ville jag göra detta, om det är det enda det går ut på? De flesta här verkar FORTFARANDE gå ut och festa tre gånger i veckan, tre dagar i sträck. Jag orkade med det i början, kanske. Väldigt ensidigt tycker jag.
Sen ska man ju lära känna nya mänskor. Haha. Detta sker endast då man festar, alltså måste man göra det. Däremellan är folk med sina bästa vänner som de tagit med sig hemifrån, eller sina landsmän, som de automatiskt blir bästa vänner med här! Jag har ingendera, så jag är alltså hänvisad till att vara ensam. Jag tänker inte pracka mig på någo kompisgäng.
Nej, man borde nog tänka efter lite mera innan man far iväg på erasmus, och det gör faktiskt också skillnad VART man far. Vigo är inte en plats jag normalt skulle vilja vistas på mera än en par dagar högst, men som det nu är måste jag vara här i fem månader. Skulle jag ha farit till Santiago t.ex., så skulle jag troligtvis ha trivts mycket bättre.
Nå, åtminstone har jag fått lida i ensamhet. Det har jag ju nästan saknat lite.

Musik och sol

Efter en händelserik vecka med Emma och mycket skolgrejer har jag äntligen en lugn stund idag. Den firar jag med att återhämta mig, särkskilt p.g.a. gårdagens strapatser.. Vi hade bandträning som gick väldigt bra, och jag vågade mer än nånsin. Jag liksom förstod att man måste våga sjunga fel, och chansa och sen går det bra ibland. Som igår! Och det är som att åka berg-och-dalbana, att andas in, känna hur det kittlar i magen och sen flyga upp till den höga tonen genom att puffa sig upp med en impuls i magen. Och ibland kommer man ända upp, och då känns det som om man flyger!
Nå, hur som helst, så fortsatte kvällen med en middag med bandet och andra, lite som en säsongsavslutning eftersom det var sista gången vi spelade i träningslokalen. Det blev en väldigt rolig kväll, och en höjdpunkt var då Marcos (från bandet) berättade historier från Galicien, och jag missförstod och alla skrattade. Intressant och roligt. Kvällen fortsatte på Vigos gator, där jag bjöd av salmiakkin (likören) som Emma haft med sig. Det uppskattades. Och så underbart att kunna vara utomhus hela kvällen, utan att frysa! Det var för hett inne i barerna.
Med Emma var vi ganska sofistikerade och satsade på turism i Santiago, lite strandliv och förstås ett (eller två) glas vin varje kväll till maten! Och vi såg de heliga benen (egentligen bara en silverkista) av aposteln Santiago i katedralen där. Vi kan Santiagos gamla gator utan och innan också. Vi blev guidade där, och förstås var de andra i vår grupp ett gäng skrynkliga svenska tanter! Och finska hörde vi också.
Nu ska jag fortsätta med skolarbetet. Det är lite svårt när det är så fint väder och 30 grader varmt, så man helst skulle vara utomhus.

Hört och sett

Det här veckoslutet har jag som tur fått göra nåt annat än bara vara hemma och våndas med skoluppgifter. På fredag var det bandträning, och än en gång vågade jag lite mera än sist. Och jag sade åt de andra hur nöjd jag är över att jag hittat dem, och de sade samma. Fast jag är tillfällig. Det dumma är att vi blir utan replokal i slutet av månaden, så vi måste hitta nåt annat som troligtvis kostar (den här är gratis).
Här har det också varit riktigt kyligt och regnigt, och vi blev genomblöta på exkursionen med galiciskan igår. Vi såg ett gammalt gravkummel med jättestenar, en enorm sanddyn (vill någon komma med till Yyteri i sommar?! Jag har glömt hur underbart det är med sand!), ruiner av förhistoriska runda stenhus och en nudiststrand. Inga nudister dock, fast jag funderade på att bli den första för säsongen. Det var för kallt tyvärr, så jag avstod.
Jag märker mer och mer att det bästa skulle ha varit att komma hit för ett helt läsår, om jag faktiskt skulle ha velat komma in i livet här. Som det är nu hinner jag inte bekanta mig med kulturen och mänskorna här så mycket som jag skulle vilja. Visserligen har jag nästan hela juni på mig att resa och göra vad som helst, men då är det liksom sista-minuten-feelis, och att då börja knyta vänskapsband kan bli svårt.
Men nu: studera! Tills Emma kommer på fredag :)

Nästan finsk vapp (och lite annat också)

Söndag. Ensam hemma med en massa skolgrejer att göra, både idag och igår. Inte så muntert, särskilt som jag igen har flunsakänningar. Nu har jag dock garderat mig med någon sorts svamp-baserad, ganska dyr dryck från en hälsokostaffär. Hoppas det hjälper. Annars får jag helt sluta gå ut på kvällarna - den här veckan var jag ute bara på fredag. Då ordnade jag en rätt så finsk vappen, med hemlagade munkar och mjöd. Det var en del jobb med munkarna, men de blev lyckade och allt gick åt! Det är nog roligt att ordna fest ibland och vara värdinna. Många hade t.o.m. klätt ut sig lite, det fanns en blå bonde, två olika rödluvor (ofrivilliga) och så trollsländor som landade i olika hår under kvällen. Sedan gick vi ut en stund.
Jag funderar mycket på sjungandet just nu, och försöker öva hemma så mycket det nu är möjligt utan instrument/komp. Ibland går det bättre och ibland sämre. Men det är roligt att sjunga med bandet, trots att sångerna ibland är i helt fel tonart och pojkarna vägrar ändra för att det skulle bli för jobbigt..
Jag har reagerat på hur folk pratar med utlänningar, eller i allmänhet folk som inte kan språket som talas. Vissa mänskor, ofta såna som inte har någon lingvistisk bakgrund, pratar glatt på utan att tänka på att vissa lokala ord kanske inte förstås av utlänningar (vilket är helt bra för mig eftersom jag lär mig nya ord så småningom), medan andra först pratar extra tydligt, och sedan när de märker att man förstår, använder ett väldigt korrekt standardspråk. Det här sistnämnda gör jag också med personer som håller på att lära sig språket vi pratar.
Nu ska jag skriva vidare på litteraturarbetet, det känns onödigt. Det här är nog den första och sista frivilliga litteraturkursen jag går..