söndag 21 november 2010

Studera i dagens samhälle=utbrändhet på sikt?

Jag anar det ganska tydligt hela tiden. Vårt samhälle håller på att bli alldeles otroligt sjukt. Jag talar om prestationskraven, inskränkt frihet för studerande och i allmänhet en ökande alienering, alltså att mänskor blir som främlingar inför varandra och inför sitt arbete. Redan Marx använde denna term för att beskriva hur arbetarna blir alienerade då de inte på nåt sätt kan påverka sina arbetsförhållanden och bara är marionetter i kapitalisterneras dockteater. Igår träffades vi med några studiekompisar, alla väldigt flitiga, fiffiga mänskor som väldigt gärna vill studera just för att de VILL det, inte för att de måste. Och alla tampades med liknande problem: rädsla för att bli arbetslös om man inte har två magisterexamina, att leva under ständig tidspress och ständigt en underliggande aning om att samhället inte tycker att man är tillräckligt bra, att man borde göra flera och flera saker samtidigt. Så därför jobbar vi alla vid sidan av studierna, vilket leder till att vi endast ytligt hinner lära oss det vi ska, och dessutom gör frivilligarbete för olika organisationer och liknande för att få relevant arbetserfarenhet eftersom det är omöjligt att få jobb om man som färdig magister inte har erfarenhet från sin egen bransch.
Deprimerande, men det måste ju finnas någon lösning? Om det är verkligen är så att det inte finns tillräckligt med jobb i vissa branscher, så måste ju studieplatserna begränsas. Och om det bara är jag och mina vänner som är så känsliga att vi inte klarar av dagens krav och tempo i samhället (vilket knappast är fallet!) så borde vi få verktyg för att klara av vår situation, t.ex. "orka studera i ett föränderligt samhälle"-kurser eller nåt sånt.

PS. Jag säger inte att de finska studerandena skulle ha det extra hemskt, för så är det inte. Vi har kanske bara andra sorters problem än studerandena i en annan del av världen, där det är mycket dyrare att studera men där inte samma sorts press och ständig stress finns.

torsdag 1 juli 2010

Värme

Så börjar tiden i Vigo gå mot sitt slut, något jag märker med blandade känslor. Visst längtar jag till den finska sommaren och alla nära och kära, men jag kommer också att sakna mänskorna här. Just nu längtar jag ändå mest efter att fara hem, eftersom här är alltför varmt, speciellt i min lägenhet, och de flesta erasmus har farit hem och mina spanska vänner är rätt så upptagna med sitt. Men innan hemresan blir det ju ännu omkringresande i Kantabrien, Asturias och Galicien med Julia och andra ”finska” vänner! Imorgon reser jag till Kantabrien och är borta en vecka ungefär.
Förra veckoslutet firade jag midsommar med att först och främst sjunga, både på fredag och lördag. Lördagens konsert gick bra, jag var inte alltför nervös, men benen skakade nog lite så det planerade headbangandet (jag sjöng Lacuna coil) fick jag skippa. Huvudsaken var att sjunga bra, och det gjorde jag. Folk (alltså bekanta) kom till och med och lyssna på mig! Jag blev väldigt glatt överraskad över det. Efteråt var det fest hemma hos mig, med likörprovning, små bastukvastar (jag visade hur man ska slå varann med dem) och dans – letkajenkka! Det blev riktigt roligt, pojkarna fick ha mina trollsländor i håret och katten rymde först och sen skrämde den slag på en vessabesökare genom att hoppa i vessabyttan..
De senaste dagarna har jag aktivt sökt jobb i Finland, men hittills bara fått negativa svar. Så i juli lever jag på gröt och kärlek, förhoppningsvis. Om någon vill anställa mig för vad som helst, i utbyte mot mat och vatten, så säg!

fredag 25 juni 2010

Midsommaren kommer till Vigo

Efter en väldigt fartfylld vecka på resa med familjen är jag nu tillbaka i Vigo en liten vecka. Vi reste vida omkring, med början på de vackra Cíes-öarna utanför Vigo. Där var sanden vitare än någon annanstans och från en fyr såg man nästan bara oceanen, och bara lite kontinent. Vissa i familjen var mest intresserade av vackra kottar och att bättra på solbrännan, men jag försökte dra dem med och se på kulturella sevärdheter under hela veckan. Vi såg det viktigaste: små fiskebyar, katedralen i Santiago, en castro och utsiktsplats i A Guarda, och stränder förstås. I Portugal, där vi var ett dygn ungefär, var det genast annorlunda stämning, och på något sätt mera civiliserat än i Spanien (t.ex. bättre sopsortering). Billigare priser,och trevligare mänskor och det faktum att jag fick öva min portugisiska gjorde det extra bra. Skrämmande var dock den stora skogsbranden i bergen som vi körde förbi på alldeles nära håll.
Denna vecka har gått i framtidsplaneringens tecken, med arbetssökning och lite sjungande också. På onsdagen firades midsommarafton här, med en massa folk, främst yngre ungdomar, på stranden där det gjordes upp otaliga små eldar och dunka-dunkamusiken (techno?) ekade hela natten. Helt intressant och vackert med eld, men ganska kaotiskt. Men erasmusfolket har alltid roligt verkar det som! Och imorgon har jag min finska midsommarfest med salmare åtminstone. Något somrigt finskt att äta borde jag också bjuda på, tipsa gärna. Men före det ska jag ju sjunga! Spännande

söndag 13 juni 2010

kommunikation


Här i Vigo börjar tiden gå snabbt, och folk resa hem. Men det rör egentligen inte mig så mycket, på sistone har jag umgåtts mera med mina lokala bekanta än med andra erasmus. Det har blivit så då det inte är skola mera. Imorgon har jag sista tenten, jippii! Och sen kommer familjen.
Det har varit mycket spanska och galiciska, och sena kvällar på stadens barer och musikställen. Men svenska fick jag faktiskt också prata häromdan, då jag träffade en svensk flicka som är au pair här. Så mycket snabbare jag pratade då det gick på svenska! Jag har funderat mycket på tvåspråkighet eftersom jag nu har tent om det ämnet, och dessutom pratar flera olika språk här. Jag märker nog att det går långsammare då jag pratar andra språk än svenska, men å andra sidan pratar jag ganska långsamt då också.
Annat som jag upplevt de senaste dagarna är galicisk ironisk humor, eller tvetydiga skämt. Den här humorn är väldigt vanlig här, och jag är inte ännu riktigt van med den. Ofta förstår jag att vissa saker kanske inte ska tolkas bokstavligen, men sen är jag ändå osäker och ber om en förklaring då alla andra redan förstått och skrattat. Men jag är den lite dumma utlänningen, haha.
Hur som helst, så är jag nu rejält nervös för konserten på midsommardagen, då jag ska stå ensam på en scen och se ut som om jag är en stenhård metalsångerska á la Lacuna coil. Jag tar gärna emot tips för hur jag ska klara av detta! Kläderna är det minsta problemet, snarare är jag orolig för att jag kommer att vara alltför stel och blyg. Men kanske kan jag få coaching av min proffsiga lillasyster, som är van sångsolist! Respekt alltså, hon är 15!

måndag 7 juni 2010

Olika saker

Här vill jag först berätta hur stor respekt jag har för musik och musiker, eftersom dessa kan rädda liv! På lördagen var jag riktigt nere och uttråkad, och gick på konsert (gothrock/metal) och efteråt var jag ett enda stort leende!
Mitt veckoslut tillbringade jag alltså ömsom i lyckorus, ömsom i djupaste förtvivlan. Jag tror det lätt blir så då man inte har någon att prata om allt med, någon som kan ge en perspektiv på saker och ting.
Igår var en trevlig dag i solen, vi var med galiciskan och såg på en årlig uppsamling av vildhästar i en bergsby. Alla hästar, de var kanske 150, samlades in i en inhägnad, märktes, och sedan klipptes manarna och svansarna. Fölen var jätte små, och var helt galna då de skiljdes från sina mammor för en stund! Spännande. Så detta var alltså en dos med galiciska traditioner, den förra fick jag på torsdag då vi (alla erasmus från Galicien) var i Ourense, en stad inåt landet där det finns mycket värme och vin. Vi fick bl.a. göra små traditionella, typ stenåldersinstrument av nötter. men mycket ljud kom det! Sedan var det sightseeing och konsert.
Snart blir det ännu mera resande då familjen kommer nästa vecka, före det gäller tentläsning.

Bilden här nedan är en dolmen, ett gravkummel, som jag såg redan för flera veckor sedan.

måndag 31 maj 2010

söndag 30 maj 2010

Villervalla

"Då man är på erasmus ska man festa hela tiden, och studera lite mellan varven". Öh, varför ville jag göra detta, om det är det enda det går ut på? De flesta här verkar FORTFARANDE gå ut och festa tre gånger i veckan, tre dagar i sträck. Jag orkade med det i början, kanske. Väldigt ensidigt tycker jag.
Sen ska man ju lära känna nya mänskor. Haha. Detta sker endast då man festar, alltså måste man göra det. Däremellan är folk med sina bästa vänner som de tagit med sig hemifrån, eller sina landsmän, som de automatiskt blir bästa vänner med här! Jag har ingendera, så jag är alltså hänvisad till att vara ensam. Jag tänker inte pracka mig på någo kompisgäng.
Nej, man borde nog tänka efter lite mera innan man far iväg på erasmus, och det gör faktiskt också skillnad VART man far. Vigo är inte en plats jag normalt skulle vilja vistas på mera än en par dagar högst, men som det nu är måste jag vara här i fem månader. Skulle jag ha farit till Santiago t.ex., så skulle jag troligtvis ha trivts mycket bättre.
Nå, åtminstone har jag fått lida i ensamhet. Det har jag ju nästan saknat lite.

lördag 22 maj 2010

Musik och sol

Efter en händelserik vecka med Emma och mycket skolgrejer har jag äntligen en lugn stund idag. Den firar jag med att återhämta mig, särkskilt p.g.a. gårdagens strapatser.. Vi hade bandträning som gick väldigt bra, och jag vågade mer än nånsin. Jag liksom förstod att man måste våga sjunga fel, och chansa och sen går det bra ibland. Som igår! Och det är som att åka berg-och-dalbana, att andas in, känna hur det kittlar i magen och sen flyga upp till den höga tonen genom att puffa sig upp med en impuls i magen. Och ibland kommer man ända upp, och då känns det som om man flyger!
Nå, hur som helst, så fortsatte kvällen med en middag med bandet och andra, lite som en säsongsavslutning eftersom det var sista gången vi spelade i träningslokalen. Det blev en väldigt rolig kväll, och en höjdpunkt var då Marcos (från bandet) berättade historier från Galicien, och jag missförstod och alla skrattade. Intressant och roligt. Kvällen fortsatte på Vigos gator, där jag bjöd av salmiakkin (likören) som Emma haft med sig. Det uppskattades. Och så underbart att kunna vara utomhus hela kvällen, utan att frysa! Det var för hett inne i barerna.
Med Emma var vi ganska sofistikerade och satsade på turism i Santiago, lite strandliv och förstås ett (eller två) glas vin varje kväll till maten! Och vi såg de heliga benen (egentligen bara en silverkista) av aposteln Santiago i katedralen där. Vi kan Santiagos gamla gator utan och innan också. Vi blev guidade där, och förstås var de andra i vår grupp ett gäng skrynkliga svenska tanter! Och finska hörde vi också.
Nu ska jag fortsätta med skolarbetet. Det är lite svårt när det är så fint väder och 30 grader varmt, så man helst skulle vara utomhus.

söndag 9 maj 2010

Hört och sett

Det här veckoslutet har jag som tur fått göra nåt annat än bara vara hemma och våndas med skoluppgifter. På fredag var det bandträning, och än en gång vågade jag lite mera än sist. Och jag sade åt de andra hur nöjd jag är över att jag hittat dem, och de sade samma. Fast jag är tillfällig. Det dumma är att vi blir utan replokal i slutet av månaden, så vi måste hitta nåt annat som troligtvis kostar (den här är gratis).
Här har det också varit riktigt kyligt och regnigt, och vi blev genomblöta på exkursionen med galiciskan igår. Vi såg ett gammalt gravkummel med jättestenar, en enorm sanddyn (vill någon komma med till Yyteri i sommar?! Jag har glömt hur underbart det är med sand!), ruiner av förhistoriska runda stenhus och en nudiststrand. Inga nudister dock, fast jag funderade på att bli den första för säsongen. Det var för kallt tyvärr, så jag avstod.
Jag märker mer och mer att det bästa skulle ha varit att komma hit för ett helt läsår, om jag faktiskt skulle ha velat komma in i livet här. Som det är nu hinner jag inte bekanta mig med kulturen och mänskorna här så mycket som jag skulle vilja. Visserligen har jag nästan hela juni på mig att resa och göra vad som helst, men då är det liksom sista-minuten-feelis, och att då börja knyta vänskapsband kan bli svårt.
Men nu: studera! Tills Emma kommer på fredag :)

söndag 2 maj 2010

Nästan finsk vapp (och lite annat också)

Söndag. Ensam hemma med en massa skolgrejer att göra, både idag och igår. Inte så muntert, särskilt som jag igen har flunsakänningar. Nu har jag dock garderat mig med någon sorts svamp-baserad, ganska dyr dryck från en hälsokostaffär. Hoppas det hjälper. Annars får jag helt sluta gå ut på kvällarna - den här veckan var jag ute bara på fredag. Då ordnade jag en rätt så finsk vappen, med hemlagade munkar och mjöd. Det var en del jobb med munkarna, men de blev lyckade och allt gick åt! Det är nog roligt att ordna fest ibland och vara värdinna. Många hade t.o.m. klätt ut sig lite, det fanns en blå bonde, två olika rödluvor (ofrivilliga) och så trollsländor som landade i olika hår under kvällen. Sedan gick vi ut en stund.
Jag funderar mycket på sjungandet just nu, och försöker öva hemma så mycket det nu är möjligt utan instrument/komp. Ibland går det bättre och ibland sämre. Men det är roligt att sjunga med bandet, trots att sångerna ibland är i helt fel tonart och pojkarna vägrar ändra för att det skulle bli för jobbigt..
Jag har reagerat på hur folk pratar med utlänningar, eller i allmänhet folk som inte kan språket som talas. Vissa mänskor, ofta såna som inte har någon lingvistisk bakgrund, pratar glatt på utan att tänka på att vissa lokala ord kanske inte förstås av utlänningar (vilket är helt bra för mig eftersom jag lär mig nya ord så småningom), medan andra först pratar extra tydligt, och sedan när de märker att man förstår, använder ett väldigt korrekt standardspråk. Det här sistnämnda gör jag också med personer som håller på att lära sig språket vi pratar.
Nu ska jag skriva vidare på litteraturarbetet, det känns onödigt. Det här är nog den första och sista frivilliga litteraturkursen jag går..

söndag 25 april 2010

Nattliga äventyr



Jag har märkt att jag allt mer ogillar att gå ut under dagen, och istället ser fram emot kvällar och nätter. Världen är vackrare då och folket man träffar på är, eller åtminstone verkar vara, intressantare. Detta kan ha att göra med att jag stiger upp väldigt tidigt på vardagsmorgnar,och sedan sover längre i slutet av veckan.
Hur som helst, nattliv har jag fått uppleva den senaste veckan! Förra lördagen var jag i Porto i Portugal, där vi gjorde allt lite omvänt: bio mitt på dagen, då solen sken, och sen sprang vi omkring ute i regnet senare och letade efter en försvunnen plånbok. Bl.a. Vinet var riktigt gott, jag förstod en del portugisiska och det råkade vara öppet hus i alla gallerier så vi såg konst och gjorde själv konst genom att beklä några stackars statyer med våra underbara 3D-solglasögon från bion..

I fredags (efter en trevlig erasmusnatt på torsdag, med en runda i gamla stan i Vigo med shottar + kokt ägg i ägget och öh, porrón i Porrón) for jag med de kära bandkamraterna på en nattlig exkursion till en övergiven militäranläggning med underjordiska tunnlar. Vi hittade de gamla kanonerna, flera meter under marken, och jag blev rejält skrämd flera gånger först då polisen plötsligt kom och undrade vad vi gjorde (bara dricka lite vin och se sig omkring) och sen när Diego lyckades skrämma mig i tunnlarna. Men en gitarr och tillhörande sång fick oss på bättre humör.
Nu gäller hårt studerande den kommande veckan, för att sedan kunna fira nån sorts vapp på fredag. Jag ska försöka laga munkar och mjöd och bjuda några mänskor.

fredag 16 april 2010

Ensam gryta


Ikväll lagade jag jätte god gryta med grönsaker, kokosmjölk och seitanstrimlor. Men men, ingen att dela den med. Plötsligt känns allt helt fel här, men jag anade att det skulle komma eftersom allt varit så trevligt hittills. Det lär ju vara så, att man får en kris efter ca 2-3 månader på en ny plats då allt inte längre är så rosenrött. Det är den tiden, då man lite lärt känna staden och mänskorna, men ingen djupare kärlek ännu fötts. Och saken blir inte bättre av att ni där hemma har roliga födelsedagar och konserter att se fram emot. Jag skulle gärna vara med, tro mig!
Som tur har jag ändå mycket att göra, så alltför mycket ältande hinner jag inte med. Imorgon far jag till Porto i Portugal och dricker portvin, förhoppningsvis! Nu lite efterrätt.

Musik: Kent!

söndag 11 april 2010

Resor-påsk-flytt-sol...

En hel del vatten har hunnit rinna under Galiciens många broar sen jag skrev här sist. Här är det vår på allvar nu, med säkert 25 grader varmt sedan fredag och så varmt idag att jag inte kunde sitta på balkongen och läsa.. Men senare på dagen lockade ändå stranden, som var full av folk.
Nu bor jag på tionde våningen med två spanska flickor och en katt. De är riktigt trevliga. Jag är nöjd över att jag flyttade, särskilt som det luktade hemskt i mitt förra rum.
Leo kom hit 19 mars, och före det hände inget särskilt eftersom jag bara studerade flitigt. Då han var här for vi omkring ganska mycket. Vi var på några kortare utflykter, till Cangas som är mitt emot Vigo där vi gick på ensamma små stränder i solen. Och hittade rosa snäckor! Sen var vi i Santiago, där det regnade (det gör det alltid) och upptäckte staden och de olika konstiga barerna. Jag kan upplysa er om att jag provat på den traditionella kaffelikören här så många gånger, att jag börjar urskilja vilken som är god och vilken som inte är det! Kaffelikören är inte så stark som vår, så man kan dricka ett stort glas åtminstone. Gott.
Till påsk for vi till norra Galicien, först till Ferrol där påskprocessionerna var militäriska och imponerande. Kuslig stämning nästan. Sedan, en mindre stad där vi fick bo hos en excentrisk typ en natt. Han var väldigt trevlig och presenterade oss för hela staden, och i ett skede meddelade han för förbipasserande gamla damer att han vigt mig och Leo, på sin balkong! Men detta var kring klockan tolv, efter några glas vin..



måndag 15 mars 2010

Mellanspel

Stad, lukter och mänskor. Ett enda vimmel, både utanför och inne i hemmet. Uppe vid universitetet är det lugnt och naturskönt, med storslagna berg och hästarna som kommit med sina föl. Man inspireras riktigt till att studera!

måndag 8 mars 2010

Medeltida festligheter och musik

Tiden går så snabbt här så jag knappt hinner med! Jag har mycket skolgrejer att göra, och om mindre än två veckor får jag en trevlig gäst: Leo kommer hit och är här i några veckor. Då blir det resor och fest! Före det ska jag jobba hårt med skola, musik och att hitta lägenhet. Det senare är ett evighetsprojekt verkar det som.
Igår var jag hela dagen på medeltida festival i en liten stad, Baiona, här intill. Det firades att staden var den som tog emot Kolumbus hemvändande skepp från Amerika. Det fanns mycket att se: historiska skådespel, tornerspel, ett gammalt fort från vilket man hade utsikt över havet. Vågorna var hiskliga där, och sällan har jag sett så mycket hav som där! Dessutom var de trånga små stenbeläggda gatorna i gamla stan fullproppade med försäljningsstånd med olika matvaror och hantverk. Vackert och gott! Jag kände mig finsk och provade både meterlakrits och lakritste. Ingendera smakade riktig lakrits, och den förstnämnda var närmast ett skämt som mest smakade jordgubbe och gummi. Det bästa med hela dagen var att så många var utklädda i vackra medeltida kläder, och de vackra hästarna som var med i flera uppvisningar.
Idag var jag dessutom och träffade min blivande sånglärare, som jag ska ha min första sånglektion med på onsdag! Hon är argentinsk och verkade proffsig. Ser fram emot det! Kanske Lyran nu också tar emot mig, de tyckte att jag skulle ta sånglektioner och återkomma senare.. Jag kommer att kunna säga åt Lyran att jag kan sjunga, IN YOUR FACE som min väninna Egle skulle säga!

tisdag 2 mars 2010

En ljus dag/un día de luz

Idag var jag till den riktiga stranden för första gången. Jag träffade på några franska flickor på bussen, de skulle också till stranden så vi slog följe. Det var underbart att gå i sanden med bara fötter och värma sig i solen efter all denna kyla och fukt. Man kunde vara i t-skjorta!
Annat som kan rymmas in i en vanlig dag:
- recept på hur kokar man jättestora gröna bönor
- middag med åtta män (!). Jo, de tyskspråkiga pojkarna hade bjudit in en massa andra, och jag råkade vara hungrig. Helt trevligt.
- romaner från 1800-talet på spanska. Väldigt givande, och nyttigt! Och det mesta som skrivits för länge sen är tänkvärt ännu idag.
- jag har kontaktat Amnesty i Vigo, och nu bjöd de in mig att delta på ett möte nästa vecka, och berätta lite om Finlands Amnesty! Spännande

Jag har ingen lägenhet sen heller. Nu står valet mellan att bo kvar i den röriga, mansdominerade erasmuslägenheten med typ åtta personer, där det garanterat finns folk hemma för middagar och annat, eller att flytta till en mindre bostad med 3-4 spanska mänskor, som inte nödvändigtvis är så sällskapliga. Hm. Och beslutet borde fattas före fredag!

En Español:
Hoy hace 17 grados en Vigo, y fui a la playa en manga corta! Increible con calor y arena debajo de los pies.
Hay casi sólo hombres en mi piso, y ayer cené con ocho hombres.. Hm, y también son más jóvenes que yo. Todavía estoy pensando en mudarme - pero nunca se puede saber cómo es vivir realmente en un piso, cómo va a ser la gente y tal. Hay que vivirlo para saber.
He leido novelas del siglo XIX, muy interesante. Casi me he perdido en mis pensamientos estos días, tanto me han hecho pensar! Pero me encanta eso.

lördag 27 februari 2010

Stormigt värre

Idag är det storm. Och stormar gör det också hos mig, med mycket förändring i luften! Läs så får ni se!

Här har det varit bra, jag är inte sjuk längre och har kunnat gå utanför dörren varje dag rentav. Jag har hittat en ny lägenhet, hade inte lust att bo kvar där jag bor nu fram till måndagen. Här kommer att vara italiensk majoritet, och det skulle bli svårt eftersom dessa italienare inte kan spanska så bra och vi dessutom inte har just något gemensamt. T.o.m tysken och de polska flickorna som också bor/bott här har jag svårt att prata spanska med, eftersom de inte förstår alla ord och jag då måste prata ett förenklat och hemskt begränsat språk. Lägenheten jag kommer att bo i bebos av en spansk, trevlig flicka med två katter. Den är inte långt från där jag bor nu, och samma pris. Ser fram emot att få ett riktigt hem!
En hel del fester har det blivit, torsdag är traditionell erasmus-festdag, och den här veckan var det fest i Shirinis och Egles hus. De är några av de första jag träffade här, de är svensk-iranska respektive litauiska. Rätt så galna konststuderande. På festen träffade jag en finsk flicka! Det var rostigt med finska, men helt skoj att träffa på en landsmaninna.
Det har blivit en tradition redan att varje fredag gå på metalbar, den enda i stan men ack så trevlig. Mänskorna är trevliga, och alla prisar förstås Finland. Som Finlands representant i Vigo så måste jag ju tänka på hurdan bild jag ger av mitt land. Kom med förslag! Som åtminstone tillfällig vokalist i ett metalband och relativt ofta svartklädd osv så bekräftar jag bilden av finnar som musikaliska och metalgalningar. Vad mer borde jag föra fram? Jag kan variera mig lite!

fredag 19 februari 2010

Snart blir det nog vår/lo mismo en español!

Trots motgångar som flunsa med feber och en kall och opersonlig bostad känner jag mig hoppfull här. Jag har träffat på åtminstone en handfull trevliga mänskor som jag gärna blir bättre vän med, och kurserna på uni börjar också klarna. Jag kommer att läsa 6 långa romaner/pjäser till en litteraturkurs, men man får väl ta det som det kommer.. Jag ska leta upp ett favoritcafé där jag kan sitta och läsa med en kaffe. Problemet är bara att rökning fortfarande är tillåten på de flesta barer och cafér här, och där det inte är tillåtet bolmar folk ändå på. Inte så trevligt.
Jag håller på och planerar olika utflykter, bl.a. ordnar uni långa fotvandringar, eller "kulturrutter" omkring i regionen. Men först måste jag komma lite i form tror jag. Och sen är det alltid nånstans det finns någon lokal festlighet eller marknad. Idag ska jag försöka gå utanför dörren och fortsätta mina upptäcktsfärder i staden. Det är hemskt roligt att ströva omkring på egen hand, det händer alltid något lustigt.
//
No entiendo por qué es tan difícil estudiar galego aquí. El único curso que me ofrecieron en la universidad es de "extensión cultural", sobre la cultura y un poco de la lengua galega. Para extranjeros. Bah. Quiero aprender mucho, y rápido! No puede ser tan difícil, tengo que ir a la xunta o qué?
A parte de esto, todo bien. Ya sé qué asignaturas voy a tomar, y una es de literatura española y hay que leer 6 novelas! A ver si puedo. Tengo que encontrar una cafetería que me guste, y donde puedo sentarme y leer varias horas. Pero el humo de tabaco me molesta mucho. Y la gente fuma también en los lugares donde está prohibido, es anarquía realmente.
Me marcho ahora a explorar la ciudad! Necesito moverme después de tantos días de quedarse en casa. Hasta la próxima!

tisdag 9 februari 2010

Iakttagelser

Idag har vädret varit soligt och fint, och jag har nästan blivit bränd i solen, känns det som! Det är så vackert uppe vid universitetet, man har utsikt över hela Vigo och det finns skog och gräs. Men i centrum var det en högljudd strejk klockan nio på kvällen, det var väl visst två sparbanker som skulle slås ihop eller nåt..
Jag har varit ute och flanerat mycket, och jag har märkt att småbarnen ser ut som vuxna. Alla småbarn har vuxenkläder i miniformat, åtminstone när de är ute och promenerar med sina föräldrar på kvällen. Nätta kappor för flickorna och små kragskjortor för pojkarna, det känns lite fel.
Jag har redan provat på olika delar och former av bläckfisk och vissa är bättre än andra. Den lila kroppen med fettlager som är skuren i skivor (pulpo) är jag inte så förtjust i, men benen, eller tassarna, är riktigt goda med franskisar och örter!
Överlag har jag kommit fram till att det oftast är bäst om man är sig själv så mycket som möjligt med mänskor. Det är bara det att man inte fungerar med vissa mänskor, och måste förställa sig. Som tur finns här flera som är trevliga och verkar ha en positiv grundinställning till andra mänskor och också mig.
På torsdag är det välkomstfest för erasmusstuderandena och på veckoslutet börjar karnevalen som varar i fyra dagar, vilket betyder fem dagar ledigt för mig! (har ingen skola på fredagar)

Hasta la próxima!


Ps. Stort tack till Leo för det fyndiga namnet på min blogg!

söndag 7 februari 2010

Första veckan i Vigo

Jag har kommit till en vacker stad. Fast alla säger att här inte finns så mycket att se, och främst är en industristad, så är det ändå väldigt intressant att gå omkring på stadens gator. Idag och igår har jag på egen hand vandrat omkring och upptäckt nya platser. Jag har tagit mig upp till den högsta toppen och sett hela Vigo-bukten, och ända ut till oceanen. Här finns granar och enar, men också blommande rosen-och apelsinträd. Och vänliga människor! Flera gånger har det hänt att personer frivilligt erbjudit sig att förklara vägen för en då man sett borttappad ut. För att inte tala om min tutor och hans familj och vänner. När jag återvänder till Finland ska jag absolut bli tutor för erasmusstuderande, och hjälpa andra i min tur!
Överlag är allt erasmusfolk vänligt inställda här, eftersom vi alla är i samma situation. Alla är lika borttappade i början, och måste hjälpa varann eftersom universitetet inte är särskilt hjälpsamt. De ordnar inte så mycket för utländska studerande har jag förstått.
Nu ser jag fram emot att börja studera. Och ska försöka få en skymt av de vilda hästar som ibland står utanför universitetets byggnader och betar!